Urinblåsan och tarmens påverkan vid ryggmärgsskada Ryggmärgsskada

En ryggmärgsskada (RMS) innebär en skada på själva ryggmärgen, ibland i kombination med skador på nervrötterna i ryggmärgens lägsta del.

Vad är ryggmärgen och vad gör den?

Ryggmärgen är ungefär lika tjock som ett finger och ligger i en vätskefylld kanal i ryggraden, som är själva ryggraden. Ryggmärgen innehåller celler som skickar och tar emot signaler från hela kroppen. Tack vare dessa signaler kan vi bland annat röra våra armar, ben och andra muskler i kroppen. Dessa signaler styr också kroppens förmåga att tömma urinblåsan och tarmen.

Blås- och tarmproblem vid ryggmärgsskada

Om ryggmärgen skadas försämras signalernas förmåga att nå till och från hjärnan via ryggmärgen, vilket bland annat ger upphov till blås- och tarmtömningsbesvär. 

Olika nivåer av skada

Det finns olika typer av skador på ryggmärgen. Graden av förlamning beror på var skadan är lokaliserad samt hur mycket av ryggmärgen som är förstörd. Ju högre upp i ryggmärgen skadan sitter, desto fler muskler berörs. Vid paraplegi är ryggmärgens nedersta del skadad vilket påverkar benen och nedre delen av buken. Vid tetraplegi påverkas både armar och ben. 

En komplett ryggmärgsskada innebär att ryggmärgen har skurits av helt. Vid komplett skada kan inga signaler nå fram eller tillbaka, vilket innebär att all känsel och rörelseförmåga är borta nedanför skadenivån.

Om skadan är inkomplett förekommer viss förlust av viljans förmåga att styra musklerna, men vissa signaler kan nå fram. Om du har viss motorisk kontroll i dina händer och armar, kommer du sannolikt att kunna välja självkateterisering som ett alternativ för tömning av urinblåsan och tarmirrigering för att tömma tarmen.

Skadans anatomiska placering är avgörande för vilken typ av blåsbesvär du drabbas av. Enkelt uttryckt, ju högre skadan sitter i ryggmärgen, föreligger en ökad risk för njurskada. 

En hög RMS (bröst eller uppåt) resulterar vanligtvis i en begränsning av rörelsen av musklerna som omger urinblåsan och tarmen, vilket resulterar i följande symtom:

  • Ett tillstånd där ett reflexcentrum tar över när den centrala nervstyrningen upphört att fungera, vilket leder till att ett myller av impulser skickas via blåsan och slutmuskeln. Resultatet blir att urinblåsan och slutmuskeln motarbetar varandra. Detta kan vara allvarligt, eftersom det ger högt tryck i urinblåsan.
  • Risk för ett återflöde av urin vilket kan leda till skador på njurarna.
  • Ökad risk för infektion och inkontinens.

Den första behandlingen man gör är att minska blåstrycket med läkemedel och tömma urinblåsan med Ren Intermittent Kateterisering (RIK).

När det gäller tarmen kommer en hög RMS ofta att resultera i en reflextarm som har följande symtom:


 

  • Långsammare kolontransittider, upp till dubbla "normala friska" transittider är vanligt. Detta kommer att leda till förstoppning.
  • Förlorad känsla av när tarmen är full. Nervsignalen mellan tarmen och centrala nervsystemet (CNS) som vanligtvis berättar för tarmen att den är full fungerar ej.
  • Tarmen får reflex till att tömmas när anus stimuleras.
  • Muskeln som styr öppningen och stängningen av anus förblir tät.
  • När tarmen blir full töms den automatiskt vilket kan orsaka olyckor.

En låg ryggmärgsskada brukar vanligtvis resultera i följande symtom:

  • Förlust av muskeltonus i urinblåsan och slutmuskeln.
  • Sammandragning av blåsmuskeln saknas (på grund av att denna region är ansvarig för tömning av reflexblåsan).
  • Skador under reflexcentret påverkar några eller alla nerver i denna region, beroende på typ av skada.

    • Om alla nervrötter påverkas kan blåsan inte dra ihop sig.
    • Om vissa nervfibrer påverkas kan fyllning av urinblåsan registreras, men aktivering av blåsmuskeln och /eller slutmuskeln är inte möjlig.
  • Retention eller ofullständig tömning, urinvägsinfektioner och  urininkontinens.

Den behandling man i första hand väljer är Ren Intermittent Kateterisering. 

En låg RMS kan också vanligtvis resultera i en slapp tarm, med följande symtom:

  • Förlust av känsla när tarmen är full
  • Tarmen kommer inte att tömmas helt, även när den stimuleras. Detta beror på att RMS har skadat signalerna från tarmen till reflexcentret i ryggraden, dvs det kan inte finnas någon reflexverkan
  • Rektaltrycket är lågt
  • Risk för avföringsläckage, d.v.s. fekal inkontinens

Hantera urinblåsan och tarmen om du har en ryggmärgsskada

Tarmproblem vid RMS kan ha stor inverkan på livskvaliteten. Det finns olika behandlingsalternativ för att förhindra problem med förstoppning och avföringsläckage. Tarmirrigering är ett alternativ som du kan diskutera med din vårdkontakt och läsa mer om här.

Produkter för tarmen

Att ha en ryggmärgsskada kan påverka kontrollen över urinblåsan, vilket kan vara ett bekymmer. Det finns olika behandlingar för att tömma urinblåsan, för att förbättra kontrollen över urinblåsan och att undvika infektioner eller komplikationer.

Ren Intermittent Kateterisering (RIK) är ett alternativ som du kan diskutera med din vårdkontakt och läsa mer om här.

Produkter för urinblåsan

Eftersom det finns en nära koppling mellan urinblåsan och tarmen, är det viktigt att hantera båda områdena pga att problem som uppstår i ett område också kan påverka det andra.

För vårdpersonal