Urinretention innebär oförmåga att tömma urinblåsan vilket leder till att en mängd urin blir kvar i blåsan. Detta kan ge upphov till komplikationer. Det är viktigt att ha kunskap om att även om en person kan miktera så kan det fortsatt vara en för stor mängd resturin kvar i urinblåsan.
En ofullständig blåstömning kan resultera i överrinningsinkontienens. Oftast behandlas urinretention på följande sätt:
- kateterisering
- uretradilatation
- stent
- läkemedelsbehandling
- kirurgi
Besvär med blåstömning kan ha flera bakomliggande orsaker och urinretention delas vanligen in i akut- och kronisk urinretention.
Akut urinretention
Plötsliga blåstömningsproblem är ett symtom på en bakomliggade orsak som kräver behandling. Det kan bero på obstruktion i urinblåsan eller urinröret, störningar av den sensoriska informationen i nervsystemet (till exempel vid ryggmärgs- eller nervskada) eller uttänjning av urinblåsan (till exempel på grund av att den inte tömts på mycket länge). Utöver de tydliga och plötsliga blåstömningsbesvären upplever personer med akut urinretention ofta även att buken känns spänd, smärta och en stark känsla av att vilja miktera.
Komplikationer vid akut urinretention som inte behandlas kan till exempel vara skador på urinblåsan och kronisk njursvikt. Behandlingen består i att tömma urinblåsan på urin med hjälp av RIK samt att behandla den bakomliggande orsaken.
Kronisk urinretention
Kronisk urinretention orsakas, precis som akut retention, ofta av någon annan bakomliggande orsak som behöver behandlas. Det kan till exempel bero på obstruktion,försvagad blåsmuskulatur, neurologisk orsak eller biverkan av läkemedelsbehandling. Symtomen kan kännas förvirrande, för även om personen kan miktera är urinstrålen svag och urinblåsan är ej helt tömd efter miktion. Behov av att tömma urinblåsan ofta. Behov av att miktera men det går inte. Även en känsla av att behöva miktera igen direkt efter miktion. Samtidigt kan droppläckage förekomma mellan urintömningarna, eftersom urinblåsan är överfylld (överrinningsinkontinens).
På grund av symtomen är det vanligt att kronisk retention feldiagnostiseras som överaktiv blåsa eller trängningsinkontinens Detta kan vara farligt, eftersom behandlingen av överaktiv blåsa går ut på att ”lugna ned blåsan” med hjälp av läkemedel. Vid kronisk retention leder detta förstås till att retentionen förvärras. Ultraljud eller kateterisering av urinblåsan kan användas för att mäta resturin, för att säkerställa god tömning. Komplikationer vid kronisk retention som inte behandlas kan exempelvis vara urinvägsinfektion, skador på urinblåsan, inkontinens och kronisk njursvikt. Behandlingen liknar den vid akut retention: behandling av den bakomliggande orsaken och ofta även tömning av urinblåsan med hjälp av Ren Intermittent Kateterisering eller kvarliggande kateter under längre tid.
Kateterisering via urinröret
Ren Intermittent Kateterisering (RIK)
RIK är en säker och effektiv metod som innebär att urinblåsan töms regelbundet med en hydrofil tappningskateter för engångsbruk. RIK bör endast utföras när det finns resturin och symtom eller komplikationer som uppstår på grund av resturinen. Ofullständig tömning av urinblåsan beror oftast på en av nedan tre urinvägsdysfunktioner:
- Detrusordysfunktion: en underaktiv eller atonisk detrusor som inte drar ihop sig tillräckligt länge eller inte har kraften att tömma urinblåsan fullständigt.
- Obstruktion: de vanligaste orsakerna är prostataförstoring, uretrastriktur eller prolaps.
- Efter kirurgi: operation för att återställa kontinens kan påverka urinblåsans tömning och denna teknik kan leda till akut urinretention. Behandling av ansträngningsinkontinens kan orsaka en viss grad av obstruktion. Medan behandling av trängningsinkontinens är att minska intravesikala trycket och öka den funktionella blåskapaciteten. Båda dessa kan försämra förmågan att tömma urinblåsan, vilket eventuellt leder till resturin.
Kvarliggande kateter
Alternativ till Ren Intermittent Kateterisering är suprapubisk eller uretrakateter. En kvarliggande kateter är ett invasivt ingrepp. Katetern placeras antingen genom bukväggen (suprapubisk) eller genom urinröret och har en kontinuerlig tömning. Den vanligaste komplikationen till all kateterisering är kateterassocierad UVI. RIK har rapporterats minska risken för infektion jämfört med kvarliggande katetrar – till exempel 20 % minskning efter en kort tids användning efter operation.
Uretradilatation
Vidgning av urinröret är en behandling av urinrörsförträngning, då retention har uppstått genom en obstruktion eller förträngning längs urinröret. Katetrar med större charrier förs in i urinröret för att vidga strikturen. Vårdpersonalen utför dilatation på klinik. Patienten får lokalbedövning.
Ren Intermittent Dilatation‐av urinröret rekommenderas för att förhindra recidivierande strikturer. Detta innebär att en kateter förs in i urinröret för att vidga förträngningen och förhindra att det uppstår en förträngning igen.
Behandlingsrutiner
Dilatera enligt instruktionerna en gång om dagen i två veckor varefter du utvidgar varannan dag i två veckor och därefter fortsätter du med att dilatera en gång i veckan tills du får andra instruktioner.
Läkemedel
Urinretention pga en förstorad prostata kan behandlas med läkemedel. Läkemedlen som används krymper prostatakörteln eller relaxerar glatt muskulatur i prostatakörteln, vilket minskar symtomen och ökar urinflödet.
Kirurgi
-
Prostatakirurgi
Urinretention som orsakas av godartad prostatahyperplasi kan behandlas genom en öppen prostataoperation där förstorad prostatavävnad tas bort. Den vanligaste operationen är transuretralresektion av prostatan, den sker via urinröret (TURP). -
Inre uretrotomi
Vid en uretotomi förs ett instrument upp i urinröret tills det når förträngningen. Urologen använder sedan en skalpell eller laser för att göra ett snitt som öppnar förträngningen.
-
Operation av cystocele eller rectocele
Detta ingrepp är vanligare hos kvinnor och involverar kirurgi för lyfta upp ett framfall av urinblåsan eller ändtarmen till en normal position för att förhindra obstruktion.
-
Tumör- och canceroperation
Avlägsnande av tumörer och cancervävnad i urinblåsan eller urinröret kan minska obstruktionen i urinröret därmed bättre urinflöde.